Jag vill förklara, jag vill berätta, men jag kan inte. Jag har den där säkerhets spärron som rostat fast sedan länge tillbaka! Trodde väl kanske först det skulle gå att se, men jag har varit duktig med mina teater lektioner!
Jag vill släppa bomben, men kan inte, det går bara inte!
NÄR SKA DET SLUTA GÖRA SÅ FÖRBANNAT ONT?

Ilningar går längs hela ryggen var gång & jag vet inte hur man slutar grubbla, hur man slutar vara rädd! Rädd för att förlora den man älskar! Det har ju hänt förr. Däför är det nog bäst ändå att inte vara lika närgången som jag vill, så kanske det inte gör lika ont sen?
Eller?