Känsliga funderingar.

Sitter i soffan framför burken & tänker så det knakar i mig!
Varför ska allt vara så komplicerat för? Jag vill ju bara vara säker, jag vill bara få det bekräftat?!
Är det till att begära för mycket?
Jag vill bara få det äckta, jag vill få det som så många andra har det!
Just nu är jag inne i en period där jag är så fruktansvärt känslomässigt handikappad!
Jag blir svartsjuk för inget, gråter för inget, blir arg för inget. Det värsta av allt är att jag kan intea göra ett skit åt det!
nej jag får väl lära mig att leva med det, som så mycket annat i livet!
Men ibland känner jag mig bara så jävla övergiven & det gör mig rädd, så mycket frågor jag vill ställa men jag vågar inte, så mycket jag vill förklara, men jag finner inga ord för det!

Jag vet inte hur jag ska göra, hur jag ska tänka eller hur jag ska bete mig längre!
allt känns upp & ner, in & ut!
Snälla ge mig styrkan jag behöver för att orka detta!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0