Allting bara snurrar i mig, jag vet inte vart jag står i allt som händer!
Jag vet inte vilken väg jag ska välja.
Men sen & andra sidan, hur ska jag kunna veta vart jag står när jag inte vet vart någon annan står?!
Ska iaf till stallet & mysa med min Lukas, gräva in mina tårar i hans tjocka päls, låta honom sticka mulen i min famn & trösta mig som bara han kan.
Ge mig sin värme & sin tillit!

Han är nog den ända som jag vet vart jag har någonstanns ocg tur är väl det!
Jag vill bara känna att jag är något, att jag betyder något.-
jag vill vara mer än något man bara slänger åt sidan när man inte behöver det.
Allting känns så fruktansvärt mycket viktigare & just nu känner jag mig minst i världen.
Jag får aldrig höra det som varige människa behöver höra då & då.
Jag känner mig så olustig inför allting & jag vill bara ha raka svar!

Nej nu ska jag slänga på mig: Långkalsonger, strumpot, ridbyxor & ett par strumpor till.
sport Bh, långarmat tunnare tröja, 1 st flece över det som är riktigt tjock, sen på allt detta ska jag på med en tjock jacka till, vinter fodrade kängor & sen är jag fit for fight =)

Pållarna ska få mat, ska komma ut, sen ska det mockas, sätta mat, strö & sen är det ridskolan!