Jag dansar en vals med mig själv i min ensamhet.
Jag sluter ögonen och marker varken tid eller rum.
Stegen är långa och längtan bortom alla ord.
Men jag tappar din hand, du försvinner in i mörkret.
Jag tappar greppet om mig själv, om denna trygga tillvaron som jag trodde du gett mig.
Jag börjar tvivla på mig själv på att jag gett dig för mycket av mig själv.
Att ta för givet att man ska hålla kvar, att ta för givet att dansen varar för evigt.
men musiken tystnar om man inte startar den igen.
En promenad i den kalla vinter kvällen, men snö längs alla gator.
En promenad i ensamheten med mig själv och ingen vän.

Jag försöker öppna mig, men jag kvävs av alla ord som bubblar upp på samma gång.
Jag vill vara stark stå för vad jag tycker, men jag är rädd att du ska försvinna ännu mer på vägen.
Jag tror inte du kan se vem jag är, utan bara den jag var.
Men jag var svag då, jag är stark nu.
Jag tar ingenting för givet & det har jag lärt mig mycket av.
Man måste kämpa för det man vill, annars glider det ur händerna på en.