Jag har ifrågasatt många gånger vad min blogg egentligen handlar om!
Vad jag kommit fram till?
Jo den handlar om en helt "vanslig" mäniskas vardag efter att ha gått igenom svåra saker på kort tid!
Jag vet aldrig hur mycket jag vågar öppna mig, eller hur mycket jag kan berätta för människor, hur mycket jag kan lita på dem, lägga mitt liv i deras händer!
Varför det är så?
Jo för att jag har förlorat många som står mig nära på väldigt kort tid! Det har tagit extremt hårt på mig, nu satt jag ensam ikväll, har nördat Greys anatomy & krängt fet mat & godis & verkligen försökt komma någonstanns i livet, funderas så det knakar i hela hjärnkontoret på mig har jag gjort!

Den serien får mig att tänka på allt i livet, både vettiga & mindre vettiga saker!

HUr släpper man saker & går vidare livet? Ibland undrar jag om jag verkligen vill släppa dem, eller hålla fast vid dem för att ha en anledning till att må skit! Jag tror jag har hittat en trygghet i min ångest, för den ger mig ngt att skylla på när livet är skit rent ut sagt! Jag borde inte göra det, men den har blivit min flykt från verkligheten faktiskt!
Så fort det är ngt som är fel & inte fungerar har jag alltid den att ge skulden!
Ibland kan jag vara ärlig & säga att jag har utnyttjat den, men oftast kommer den pga av undermedvetna tankar som min psykolog så fint sa till mig!

Men denna bloggen handlar om mig, mest i alla fall & dem som ger mig styrkan att orka fortsätta ta mig igenom dagarna! Många säger att det är dags att gå vidare & släppa taget om allt som hänt, men hur lätt är det tror dem? Det som jag gått igenom har drabbat hela mitt liv, hur hela min framtid kommer se ut!
Sorgen kommer jag aldrig att bli "frisk" från, om man dumt nog får uttrycka det så?

Jag funderar på att börja skriva sånger & dikter igen, men jag hittar ingen som vill göra fina instrumentaler åt mig, men jag får fortsätta leta!

Nej nu ska jag nörda lite greys till innan det är dags att sova!

Många har förresten frågat mig hur det går med den Nya hästen & jag kan bara säga att allt går underbart bra med honom, han förgyller hela min tillvaro & behöver jag tröst så vet jag att han alltid kommer med sin varma mule & trycker den i min  famn & tröstar mig! Vi har kommit en bra bit på vägen i ridningen men har en bit kvar innan vi båda är i full kondis! Uteritterna ska vi ju inte snacka om hur underbart det är att bara skritta i skogen, eller stå & mysa i 40 minuter innan jag ens funderar på att slänga på sadeln! Jag vet inte vad jag tar mig till om han försvinner ur mitt liv, det är i honom jag finner min styrka & vi kommer fruktansvärt bra överrens! Lite test då & då är det ju förvissqa, men det som är bra är att jag är mer envis än han!
Min vackre prins är han & jag kan inget säga än att jag föll som en fura för honom!

(Denna vackra varelse har jag på prov till slutet av december)