Sedan ridskolan slutade i våras har jag suttit på hästryggen två gången!
Snacka om att ridskolan idag ska bli riktigt kul!
Sen stallet efter det!

Men iaf jag vet inte hur jag ska beskriva alla känslor & tabkar som rör sig i min skalle!
jag känner mig fruktansvärt bortglömd (ja det är ju hätte ovanligt).
jag vet inte hur jag ska göra för att bli sedd längre & jag ger snart upp!
alvarligt talat, hur kul är det att försöka & försöka hela tiden utan att få ngt tillbaka?

Uch allt är så tomt efter Gynbte, men det känns iaf bättre nu när man fått ta in allt & smälta hela händelsen, men jag förkorade min bästa vän & stöttepelare! Mitt livskärlek rent ut sagt!
Men det blir nog bättre med tiden, han var ju gammal & ville till sin vän!!

Sömn för mig existerar inte, får sova max 1-2 timmar per natt, sen ligger jag klarvaken & bara stirrar i taket & tänker på absolut ingenting!
Men det är väl så det är när man inte vet hur man ska må riktigt?!

Nej jag funderar på att återgå till sängen & kolla på tv så tiden tickar på lite!