Jag känner mig det, helt jävla överflödig & oduglig, duger jag till nått igentligen?
I så fall vill jag få det bekräftat!

Allt jag ber om är att få känna existens, att få känna mig älskad & att jag duger till nått iaf!
Hela tiden bränner tårarna & jag blir kall som is för att inte visa det!
För att inte visa hur ont det gör, för att inte visa att jag tar illa upp!
Jag vet inte hur jag ska bete mig, jag vet snart inte vart jag ska eller kan vända mig!

Känner mig bara ivägen & helt jävla överflödig!
Varför?

Min hjärna svämmar över av alla tankar & känslor.
Att vissa saker kan göra ont visste jag ju, men inte att dem skulle göra såhär jävla ont.

Varför nu? Varför detta?
har jag inte redan nog med känslor i mig? Måste dem utöka sig?

Ska bli så skönt att få jobba resten av veckan & sen på lördag få bli onykter & bara glömma allt, men sen vet jag att söndag kommer bli ett helvete, men det får jag väl leva med.

Hela nästa vecka kan hoppa & skita, den behöver inte eccistera, för jag kommer inte existera den veckan, jag kommer bara vara helt enkelt!

Hela tiden känner jag dem jävla tårarna, jag vill bara sluta tänka på allt, men så fort jag får ngt annat i tankarna så faller det ahela tiden tillbaka fast genom omvägar!
Jag vill öppna mig, jag vill bara skrika ut det, jag vill bara få ut all ilska, allt som rör sig i skallen på mig, men jag kan inte! Var är min slagpåse när jag behöver den?!